Alla drar i slutändan. Det är en del av den mänskliga naturen.

Idioter.

Fast jag är en ännu större idiot som saknar dom.

Inatt bär det av till Arlanda för att lämna Daniella. Fan fan fan fan.

jag vill ha en sista chans, så jag säger rakt ut: jag vill ha dig så som jag hade dig förut ..

Och i en dyster sal på ett kvinnohospital
där ligger en kvinna på en bår
Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt
att börja skrika så fort det blir vår
Hallucinationer i forntiden
hon tror hon har sett fåglar med ansikten
och hennes enda vän får hon aldrig se igen
för han trotsade förbuden och sin egen förkunskap
och föll ner i ett helvetesgap.

Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på
Psykoanalyser kan man aldrig ändra på
Behandlingssätt kan man aldrig ändra på
Men flickan har drömmar, det kunde man visst ändra på..

kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom

<3

Ibland så blir det automatisk att man tänker tillbaka
på allt man har varit med om, utan att det är medvetet.
Man kanske mår hur bra som helst, men sen helt plötsligt
så tappar man allt.
Man liksom försvinner iväg nån helt annanstans.
In i en helt annan värd, en annan dimension.
Alla minnen tar över, och man kan inte komma tillbaka
till mänskligheten
förrän man har tryckt ner sig riktigt ordentligt och kanske till och med fått en ångestattack.
I den andra dimensionen så är det helt bäcksvart.
Där blir man påmind om allt hemsk som livet har att erbjuda,
och det som livet förr har erbjutit.
Solen bara försvinner
mörkret tar över allt
kryper sig in under huden, och får en att vilja skära sönder hela kroppen
för att det ska komma ut ..
Men det spelar faktiskt ingen roll hur mycket man än skär.
Mörkret är fortfarande kvar
innanför huden, och skrapar mot alla ådror som kritor mot en svart tavla.
När man väl fått den där ångestattacken
som man faktiskt väntat på, så försvinner mörkret sakta men säkert.

Jag vill bara skrika ur mig allting
för jag är nära
att få panik.
Jag orkar inte leva med alla dessa
demoner som normala kallar
känslor.
Känslor är smärtsamma.
Och jag klarar inte av dem.

~Det blir för mycket för lilla jag

*

Hemma idag, migrän.

btw, ni kan dra åt helvete. Trött på hela den här världen, den är ful och gör bort sig varje dag på flera olika sätt.

Skamligt att leva fan.

Orkar inte.

- mitt hjärta krossas när jag ler, ber till min gud om att slippa leva mer.

dagens låt: